Att leva

Visst är det underbart att leva. Att känna att man andas. Att man finns. Att få uppleva, känna.

Ibland känns det rejält att livet är.

Det gör ont, det trilskas.

Vad är livet då?

Hade jag varit en stenåldersmänniska eller en myra hade jag svarat:

Jag för min del vidare.

Men idag är livet så mycket mer. Vi lever under tiden.

Vi gör varje dag till en minnesdag. Vi präntar in varje liten del i vår hjärna. 

Vi tar vara på livet.

Eller?

Nä...

Vi strävar hela tiden mot nya saker, nya mål. Grönare gräs o fetare plånbok. 

Är människan så? Varför är vi aldrig nöjda?

Vi blir uttråkade om det inte händer nåt nytt. 

Vi fastnar i hjulet.

Att förlika sig o gilla läget är ord som jag jobbar med just nu. Nu är nu o sen är sen.

När sen kommer kanske jag inte finns....så...

Att vara härvarande blir mer o mer vardag för MIG. 

En vardag som jag släpper in o låter vara som den är.

 Det är en pumas tankar denna fredag.

//puman